http://schipperkeringen.se

Schipperke

Schipperken är en utmärkt och trogen liten vakthund. Den är alert, vaken och oförtrutet intresserad av vad som händer runt omkring den. Den visar ofta misstrogenhet mot främlingar men är otroligt tillgiven sin ägare och familj. Den är i regel mycket barnvänlig och är med sin robusta kroppsbyggnad mer lämpad som lekkamrat till barn än många andra småväxta hundraser.

Det vill till en bestämd och konsekvent uppfostran för att ”den lille svarte djävulen” skall utvecklas till den drömhund som den kan bli i rätta händer. Schipperken är alltså både tuff och oöm och för den som vill ha en stor hund i litet format kan schipperken vara ett bra val.

För övrigt är rasen sund och lättskött. Pälsen kräver endast ett minimum av vård. Dess struktur gör att den aldrig blir tovig och att ingenting fastnar i den. En schipperke ser alltid ren ut, även efter en lång skogspromenad. Skogspromenader är en form av motion som schipperken trivs med, den älskar att ströva i regn eller solsken, vinter som sommar och den tar sig fram praktiskt taget överallt där husse/matte själv kan ta sig fram. Detta gör den till en idealisk kamrat att ha med sig. Den ställer också mer än gärna upp på bil- och båtfärder. Dessemellan förvandlas den till en liten kramgod knähund.

En del schipperkeägare har dessutom upptäckt att deras hundar mycket väl kan delta i andra tävlingsformer än utställningar. Schipperken tävlar med framgång i lydnads-och bruksprov samt agility.


Historia

Schipperken härstammar från Belgien och Flandern. Om dess ursprung finns det många åsikter och berättelser och en del har lett till missförstånd som fått spridning i många länder. Belgiska kynologer hävdar att schipperken härstammar från en gammal vallhundsras ”leuvenaar”, som funnits i provinsen Brabant. Dessa svarta vargliknande vallhundar fanns i många olika storlekar. De ägdes vanligtvis av enkelt folk, som använde dem till sysslor som passade deras storlek. De största var vallhundar från vilka våra moderna belgiska vallhundar härstammar. De minsta var gässvallare, råttfångare och gårdvar. Dessa sistnämnda blev schipperkens anfäder. Rasen omnämndes på 1400-talet, då munken Wencelas omtalade att handelsmännen i Bryssel hade svanslösa hundar i husen. Under lång tid var schipperken den i stort sett enda förekommande hunden hos gemene man i Belgien. Rasen har också ett förflutet som vakthund och råttfångare på de belgiska och holländska kanalbåtarna. År 1888 bildades den första officiella belgiska rasklubben för schipperken och rasens första egentliga standard fastställdes. 1882 hade den kungliga belgiska kennelklubben St. Hubert fastställt standarden för de belgiska raserna och schipperken skrevs in som ”världens minsta vallhund, svart med kuperad svans”.
Schipperken var nu registrerad som en av de belgiska vallhundarna. Namnet schipperke kommer från det flamländska ordet för fåraherde ”scheper”. Schipperke betyder helt enkelt ”liten vallhund”.


Exteriörbeskrivning av schipperken

Schipperken är en liten helsvart, kvadratiskt byggd hund med kraftig och högt buren hals. Den har relativt små, trekantiga, upprättstående öron och ett rävliknande huvud med små, mörka, mandelformade ögon. Uttrycket är vaket, skarpt och livligt. Pälsen är riklig, tät och hård. Före kuperingsförbudet, som trädde i kraft 1 januari 1989, kuperades svansen några dagar efter födelsen så kort som möjligt. Idag får den vara kvar och bärs för det mesta rullad i en kringla upp över ryggen. Stubbsvans och ”halvsvans” förekommer också.